Herr Sipplund festar loss i Landskrona! Del 1

För någon vecka sedan hade jag det tvivelaktiga nöjet att få följa med min dryckesbroder Malmström på en social aktivitet i Landskrona. Redan på tåget på väg till Landskrona kände jag att något var fel. Mycket riktigt hade jag glömt min fickplunta hemma. Ett misstag som skulle visa sig ödesdigert längre fram…

Och katastroferna bara fortsatte. En biljettkontrollant uppmärksammade av någon anledning mig och Malmström där vi satt i våra frackar i godan ro på tåget och språkade. Hon krävde att få se våra biljetter. En sån fräckhet, som om jag skulle betala för att åka till Landskrona!? Malmström löste dock situationen på ett snyggt sätt genom att börja sjunga en särdeles skojig version av ”Min gode vän Joel”. Resultatet av sångövningen blev dock inte det väntade, utan Malmström och jag fick varsin bot för att vi, som den obildade kontrollanten uttryckte det, ”plankat”. Jag ordvitsade om att vi inte plankat, utan att vi var plakat. Kontrollanten snörpte dock bara på munnen och bad om namn och personnummer. Göran Bexell kommer säkert inte bli glad när han får påminnelsen att betala kontrollavgiften, men nöden har ingen lag!

Väl framme i Landskrona var misären total. Vi lyckades kryssa fram genom det mänskliga avfallet till en buss och efter vissa problem med att förstå vad busschauffören egentligen sa så lyckades vi komma iväg till vår slutdestination: En festlokal i centrala Landskrona, där en av Malmströms syskons kamrater tydligen skulle ha ett kalas med fri sprit. Just det där med ”fri” hade föranlett hela denna fördömda expedition till de obildades rike…

Efter ytterligare språkförbistringar med ortsbefolkningen lyckades vi komma fram till festlokalen. Väl där möttes vi av män och kvinnor, som tydligen skulle vara i 20-30 års åldern. När jag såg dem blev jag förtvivlad och vände mig till Malmström och frågade ”För bövelen Malmis, du kunde väl ha sagt att det var maskerad!. Då hade jag fixat någon snyggt i tweed från Tersmeden!”. Malmström lugnade mig dock när han intygade att folk i Landskrona såg ut så här och att näbbarna och de hopplöst föråldrade kläderna inte ingick i någon avancerad maskeradkostym.

Lättad gick jag för att förtära min fördrink i lugn och ro. På bordet stod en pappmugg med något konstigt innehåll. Tydligen hade de stått framme för länge eftersom botten på muggen börjat smälta. Nåja, tänkte jag, gratis är ju alltid gratis. Men inte ens den hembrända spriten lyckades ta bort smaken av upplöst papp. Efter åtta pappmuggar fördrink samt en klunk från Malmströms punsch fick det dock vara nog. Det smakade helt enkelt för illa! Istället började jag socialisera vant med arbetarna, mina sociala färdigheter är ju trots allt sådana att jag kan dölja mitt djupa förakt mot de lågutbildade ganska bra.


Fortsättning följer i del 2!


Förtydligande: De åsikter och synpunkter som herr Sipplund framför kan, men behöver inte stämma överens med Ribban Crews tankar. Inga djur dödades under skrivandet av denna krönika, men herr Sipplund råkade trampa på en vinbärssnäcka på väg hem från kebabvagnen på Mårtenstorget (allt enligt uppgifter från Sipplund själv). Herr Sipplund låter hälsa att han inte kunde få någon kebab den natten eftersom han inte längre får handla på krita. I fortsättningen tänker han gå till Falafelkungen!