Herr Sipplund spekulerar kring sommaren.

Hej, jag är tillbaka igen! Eftersläckningen av Lundakarnevalen drog ut väsentligt på tiden. En bleckorkester från Uppsala lyckades på något kosntigt sätt ta sig in i min etta och våldgästa mig. Malmström har så här i efterhan berättat för mig att jag bjöd in dem på fyllan. Låter helt olikt mig, jag brukar inte bli berusad, det blir bara arbetare.

Tji fick de iaf. Jag passade på att lägga en laddning av herr Sipplund i tuban (den där otäcka nachostallriken som jag blev bjuden på gav mitt tarmsystem åtskilligt att fundera över). Vidare ollade jag ett flertal munstycken i ren desperation när jag inte fick sinnesro att läsa utkastet till Blekingska nationens nya sångbok. I vilket fall så så fick jag jobba på att få ut dem ur min lägenhet i en dryg vecka eftersom de krävde att jag skulle rengöra den där förbannade tuban. Efter mycket förklarande lyckades jag i alla fall få dem att förstå att jag var en viktig man i universitetsvärlden och att jag kände både en dekan och en prodekan samt är på förstanamnsbasis med åtminstone en i universitetsstyrelsen. Efter att det förstått vilken inflytelserik och ärbar man jag var nöjde de sig med att piska mig med ett notställ samt repa min fickplunta med taktpinnen. All´s well that end´s well som jag brukar säga...

Snart är ju sommaren här, överliggarens värsta mardröm. Att lämna lärdomsstaden för att åka till någon annan stad är inte på tal för mig. Malmström lyckades lura med mig till Lomma en gång, men efter blott tjugo minuter krävde jag att omedelbart få bli återbördad till Lund. Min frack tålde inte vatten, mina medaljer påverkades negativt av saltvattnet och jag fick sand i min punsch. Icke acceptabelt mina damer och herrar! Istället får jag hanka mig fram mellan diverse sexor och tjänstemannamiddagar för att försöka lura mig till ett gratis mål mat och någon medalj eller två. Sommartid i Lund är i sanning kulturskymning- staden dör ut när spexen, balerna och sittningarna försvinner i drygt tre månader. Min enda glädje är att jag nu får extra mycket tid på mig att lära mig ytterligare några spex och kupletter utantill samt "läsa" mina latinska böcker. Efter sommaren kommer även de glada novischerna, det brukar alltid vara trevligt eftersom man då kan lura till sig en öl eller fyra genom att brösta upp sig med medaljerna extra mycket och förklara att jag minsann bajsat på rektorns toalett en gång.

Nåja, det löser sig säkert. Nu ska Malmström och jag gå på någon nation och skratta åt arbetarstudenter och försöka fixa lite mat. Må er eventuella gud ha förbarmande över er och kom ihåg: En student utan frack är ingen student.

Förtydligande: De åsikter och synpunkter som herr Sipplund framför kan, men behöver inte stämma överens med Ribban Crews tankar. Inga djur skadades under skrivandet av denna krönika (allt enligt uppgifter från Sipplund själv). Herr Sipplund låter hälsa att om någon av er råkar ha en spexaffisch över- tveka då inte att höra av er till honom!